Introducing The Mel

Måndag 7/7 2008

När ni läser rubriken, då vill jag att ni tänker Guns n' Roses, Sweet Child O' Mine. För det är vad Mel har i öronen just nu. Det är kväll (natt?) och vi ska snart nana. Exakt vad klockan är, det är väl ingen intresserad av... eller hur? Det känns lite udda att inte skriva tid. Ni vet, sådär som jag brukar göra. Det känns.. ofullkomligt? Ja, som om något saknas. Konstigt.
Och så är vi igång igen. Babblar om oviktiga saker.

Tänk va, att vi har en flickvän som tycker att vi är speciella. :3 Mary ska veta att hon också är otroligt speciell. Och Maxgos eller inte. Han kan aldrig bli Marys flickvän! xD
Så vad ska vi göra när Mel kommer till Fiskstaden då? Jo, vi ska duscha tillsammans. VI ska kaka. Vi ska glassa. Vi ska gå på Liseberg. VI ska skeda, och Zingo skulle vara med då också. Så uppenbarligen vågar Mary kasta oss på henne. Om tillfälle ges vill vi gärna glo på Max, peta honom i vått och.. ja, göra klart att han ska hålla sig borta från duschen med Mary, för det får bara Mel göra.. "It's not that I'm a jealous man, I just... DON'T LIKE OTHER PEOPLE TOUCHING MY THINGS!". Gah, Moulin Rouge! <3 Vi måste Nightmare Before Christmasa oss också!! Vi skulle tälta. Är det fortfarande gällande? Mel vill gosa lite på knäpphäst också. Så vi ska kleta grönt i Marys hår. Vad ska vi göra mer? Och hur ska vi hinna? Vi får slå ihop saker. Man kan glassa och kaka sig samtidigt på Liseberg. Så får man skeda i duschen och... Vi kanske ska lämna saker där?
I grund och botten ville vi bara säga: Tack. För att du finns. För att vi kan packa om och packa över på dig.

Vi saknar Misstolkartvilling, a.k.a. GosAnna, sjukt mycket. Läskigt mycket. Liksom, hej-källarliv-och-nattliga-aktiviteter-kom-tillbaka! Du har min Änglarnas Syster! Unge! Okej, jag kanske har Pappa Pralin, men.. den är inte bra för Mel. Den ger onda tankar. Vi måste läsa en gång till. Även om vi inte har läst ut den första gången än. ;P

Storebror. Kram. Det är det enda vi säger. (Och VAKNA!). ^^,

Angelica. Du skulle väl egentligen varit först i den här raden av uppräknandet av fina människor. Tänker vi Angelica, om vi blundar och tänker Angelica, vad tänker vi då? "Men gumman!" på ett sätt som aldrig förut sagts. En omedelbar kram. Vi tänker BHAM!! Vi tänker skjutgoa gamla tanter. VI tänker en hals. Sen tänker vi händer, naglar, en alldeles speciell doft. Skrämselattacker. Busshållplatser. Högklackat i en fiskaffär. Till sist tänker vi underbart hår som vi är avundsjuka på. Sen måste vi snabbt öppna ögonen för att de inte ska svämma över. Hörrudu, tjejen med rulltårtan. Tjejen som har Bill Kaulitz som sin flickvän. Tjejen som skriver så att man gråter tårar av blod(Hähä). Tjejen som är min tvilling. Förstår du hur mycket du betyder? Kan jag någonsin bli för dig vad du är för mig, då.. Då. Kanske jag verkligen är värt något.. På-riktigt.

Bara för att jag inte har räknat upp er, behöver ni inte tro att jag har glömt er. Jag har bara skrivkram. (A)

Mel har den där känslan igen. Felfelfelfel säger Brasse, ifrån Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter, i mitt huvud. Felfelfelfel! Jag vågar knappt göra något överhuvudtaget snart. Vågar inte skriva mer på Amanda. Tänk om vi förstör henne? KVäver henne. Om Mel tar över och kväver Amanda? Inte bra.
Vågar vi verkligen skriva tillsammans med Anna? Alla kommer se hur sjukt sämst Mel skriver. I klass med en som går i trean.Utan alla de värsta felstavningarna.
Vi vågar inte peta på saker, tänk om de går sönder? Okej, kanske inte en av fars traktorer bara för att Mel petar på ett hjul. Men ni förstår vad jag vill mena? Jag vågar knappt säga saker heller, förstår ni. Andreatankar om ord, och det går helt enkelt inte att tro på det hela. Att människor tycker om Mel och alla hennes personligheter, det ter sig som ett skämt i mina ögon. Förutom familjen då, men de måste ju, det finns liksom ingen anledning.

Just nu verkar det som om vi är okapabla till att skriva. Vi försökte oss på att berätta om den där... flickan (?) som sitter i skogen och gråter över pojken som vill ha henne. Och hon kan inte, det går inte att lita på att han inte kommer att tröttna. Pappa Pralininspirerad or what?

Vi längtar efter skolan. Känslan av att vara i rörelse, göra något och att ha männisokor runt omkring sig hela tiden. Mest människor. Mest människor i rörelse vill vi ha och DÖD på misstolk den här gången. Det enda Mel vill ha, det är lite liv och rörelse.

Nu tänkte Mel nana. Vi borde väl orka upp imorgon också...
Vill ni veta om Where The Action Is eller Kent+Thåström (Storebror har rätt, Thåström älskade med mikrofonen. Hur skulle han annars kunna låta så pulsförhöjande?) så får ni fråga. ^^,

Och where do we go now? Jo, till Mary. Vi villvillvill!

Dagens Citat?
"Moralen är byggd
Och allt är förbjudet
Så slå dig ner
Framför tvn
Du sitter väl bra
Du har väl det skönt
Bara vara
Bara ta emot
Lär dig leva
Som det passar
Lär av dom
Som redan sitter" - Tyst För Fan, Ebba Grön


Yours
         Truly
    Mel