Mental Istid. Hur beskriver man det?
17.51
Måndag 7/7 2008
Mel släcker ner, tänder ljus, drar ner rullgardinen, höjer musiken (Dire Straits) och gör vinter igen. Vet inte varför, hon hatar ju vintern. Vet kanske varför, hon hade rätt att må dåligt precis där efter nyår. Vill ha rätt att må dåligt nu också, men har inte det. Det är bara halvfjösigt. Inget att ta på, inget att förändra. Bara all den här ångesten. Kommer från Mel själv, hon vet det, vet att det bara är hon som kan göra något åt. Men det är ju omöjligt! Kan ni inte förstå det någon gång, att det är inte så enkelt! Inte om man är själv. Måste ha något annat, någon annan att ge Mel andra tankar.
Nä, Mel är inte stark. Hon vet om det, att hon är äckligt, patetiskt, svag som inte kan slåss mot demonerna, som hon kallar sina tankar, själv. Som behöver hjälp hela tiden. Kolla, kolla här är jag, hjälp mig, krama mig, göm mig för då kanske det går bort! Mel vill möblera om, hon vill skjuta sängen intill väggen och gömma sig i dess (väggens) svalka, dess lugna stillastående. Fast väggen kanske inte alls är lugn, den kanske är lika rastlös som Mel själv, det vet ju ingen något om, väggen kan ju inte berätta något; får snällt stå och vänta tills någon bestämmer sig för att den inte behövs mer. Kanske väggen inte kan vila förrän den ligger krossad på marken, kanske tycker den att det är skönt; äntligen vila! Det kan ju ingen veta något om. Helt omöjligt att veta något ju, väggen har ju inte sagt något!
Mel, den där pratglada, sprudlande flickan. Hon vill vara en vägg.
Jag vill inte ha något val.
Hon vill vara Elektrisk, inte vanligt Elektrisk, utan ThåströmElektrisk. Hon har lovat Storebror att om hon hittar en pojke som låter henen vara ThåströmElektrisk, då ska hon kidnappa honom. Mel vet inte om det finns någon Nickopojke för henne. Kanske. Men nog aldrig någon Casperpojke. Kärlek, med allt det där sjukt skrämmande, tills döden skiljer oss åt! Jag menar, Mr. X var ju en Nickopojke, helt klart (inget illa menat så). Om om tillochmed han ville Mel för ett tag, då måste ju någon annan också kunna vilja Mel. Det är så man måste tänka för att kunna överleva.
Mel känner sig vilsen. Borttappad i sin kropp.
Hon vet att hon inte ser stor/tjock ut i andras ögon, men hon känner sig minst 200kg. Ser inte alla andra hur stor hon är i sin kropp? Det som gör att hon tar upp så oförskämt mycket plats, rör sig så klumpigt. Mel vet att så fort hon nämner det här så får hon kanske en stämpel, en neonskylt i pannan: Anorektikermaterial! Varningsskyltar och varningsljus.
Jaha. Men låt det vara så då. Det är då ni inte har förstått.
Det är jobbigt att äta på något sätt. Det är som om det är ett brott. Men lägg märke till hur Mel äter ändå, att hon äter sig mätt. Var stolta. Och, alltså. Glass är en annan historia i sig. Det är tillåtet. Vräkäta. (i strålkastarljus)
Mel skulle vilja skriva en Änglarnas Syster av Amanda, skriva tårar som känns. Mel vågar inte, dels för att Amanda kanske inte får berätta sin egna historia och dels för att Mel inte kan, inte har ord.
Mina ord, vadå mina ord, orden är väl sina egna? Mel har egentligen aldrig lyckats bra med det där att "tämja" orden, få dem att ramla ut som de ska, som hon vill att de ska. Mel vill inte förstöra Amanda. Aldrig någonsin!
Mel vet att hon gör människor arga på henne när hon inte tycker om sig själv. Mel vet att hon är jobbig. Men hon vet också att det är såhär hon tänker, och om man vill Mel som flickvän *tänka Mary*, Lillasyster eller Tvilling på något minsta lilla vis, då kan det kanske vara bra att förstå Meltankar (svårare än Melord) någorlunda, åtminstone. Förstå lite vad Mel tänker när hon kapoffar, när hon mår "ja, jo, bra".
Gos på er, massamassa gos!
Dagens citat?
"Jag vill inte vara någon plikt.
Jag vill vara ett fritt val.
(så sluta att inte välja mig!)" - Lite Änglarnas Syster, lite Mel.
Yours
Truly
Mel
20.10
Måndag 7/7 2008
Mel släcker ner, tänder ljus, drar ner rullgardinen, höjer musiken (Dire Straits) och gör vinter igen. Vet inte varför, hon hatar ju vintern. Vet kanske varför, hon hade rätt att må dåligt precis där efter nyår. Vill ha rätt att må dåligt nu också, men har inte det. Det är bara halvfjösigt. Inget att ta på, inget att förändra. Bara all den här ångesten. Kommer från Mel själv, hon vet det, vet att det bara är hon som kan göra något åt. Men det är ju omöjligt! Kan ni inte förstå det någon gång, att det är inte så enkelt! Inte om man är själv. Måste ha något annat, någon annan att ge Mel andra tankar.
Nä, Mel är inte stark. Hon vet om det, att hon är äckligt, patetiskt, svag som inte kan slåss mot demonerna, som hon kallar sina tankar, själv. Som behöver hjälp hela tiden. Kolla, kolla här är jag, hjälp mig, krama mig, göm mig för då kanske det går bort! Mel vill möblera om, hon vill skjuta sängen intill väggen och gömma sig i dess (väggens) svalka, dess lugna stillastående. Fast väggen kanske inte alls är lugn, den kanske är lika rastlös som Mel själv, det vet ju ingen något om, väggen kan ju inte berätta något; får snällt stå och vänta tills någon bestämmer sig för att den inte behövs mer. Kanske väggen inte kan vila förrän den ligger krossad på marken, kanske tycker den att det är skönt; äntligen vila! Det kan ju ingen veta något om. Helt omöjligt att veta något ju, väggen har ju inte sagt något!
Mel, den där pratglada, sprudlande flickan. Hon vill vara en vägg.
Jag vill inte ha något val.
Hon vill vara Elektrisk, inte vanligt Elektrisk, utan ThåströmElektrisk. Hon har lovat Storebror att om hon hittar en pojke som låter henen vara ThåströmElektrisk, då ska hon kidnappa honom. Mel vet inte om det finns någon Nickopojke för henne. Kanske. Men nog aldrig någon Casperpojke. Kärlek, med allt det där sjukt skrämmande, tills döden skiljer oss åt! Jag menar, Mr. X var ju en Nickopojke, helt klart (inget illa menat så). Om om tillochmed han ville Mel för ett tag, då måste ju någon annan också kunna vilja Mel. Det är så man måste tänka för att kunna överleva.
Mel känner sig vilsen. Borttappad i sin kropp.
Hon vet att hon inte ser stor/tjock ut i andras ögon, men hon känner sig minst 200kg. Ser inte alla andra hur stor hon är i sin kropp? Det som gör att hon tar upp så oförskämt mycket plats, rör sig så klumpigt. Mel vet att så fort hon nämner det här så får hon kanske en stämpel, en neonskylt i pannan: Anorektikermaterial! Varningsskyltar och varningsljus.
Jaha. Men låt det vara så då. Det är då ni inte har förstått.
Det är jobbigt att äta på något sätt. Det är som om det är ett brott. Men lägg märke till hur Mel äter ändå, att hon äter sig mätt. Var stolta. Och, alltså. Glass är en annan historia i sig. Det är tillåtet. Vräkäta. (i strålkastarljus)
Mel skulle vilja skriva en Änglarnas Syster av Amanda, skriva tårar som känns. Mel vågar inte, dels för att Amanda kanske inte får berätta sin egna historia och dels för att Mel inte kan, inte har ord.
Mina ord, vadå mina ord, orden är väl sina egna? Mel har egentligen aldrig lyckats bra med det där att "tämja" orden, få dem att ramla ut som de ska, som hon vill att de ska. Mel vill inte förstöra Amanda. Aldrig någonsin!
Mel vet att hon gör människor arga på henne när hon inte tycker om sig själv. Mel vet att hon är jobbig. Men hon vet också att det är såhär hon tänker, och om man vill Mel som flickvän *tänka Mary*, Lillasyster eller Tvilling på något minsta lilla vis, då kan det kanske vara bra att förstå Meltankar (svårare än Melord) någorlunda, åtminstone. Förstå lite vad Mel tänker när hon kapoffar, när hon mår "ja, jo, bra".
Gos på er, massamassa gos!
Dagens citat?
"Jag vill inte vara någon plikt.
Jag vill vara ett fritt val.
(så sluta att inte välja mig!)" - Lite Änglarnas Syster, lite Mel.
Yours
Truly
Mel
20.10
Kommentarer
Postat av: Mary
Mel är Marys idol. Vi kan hjälpa till? vi förstår både Meltankar och Melord, för det mesta. Alltid här. =)
Postat av: Mel
Mary är Mels idol. Och Mary kan ALLTID hjälpa till. Även om Mel liksom.. Gosar till det i skallen. :P Ja, det är bra att man förstår sin flickvän. Vi förstår nog de flesta Marytankar och Maryord som finns. Eller, ja, vi vill ju gärna tro det. ^^,
Trackback
