Introducing The Mel

22.15
Måndag 21/7 2008

Jag har glömt den där Känslan.
Kyssarna.
Kramarna.
En rygg (inte som ett stopp) att smeka.
En axel att vila på.
Varm hud mot min,
annan rör mig.
Känslan
av att:
Vara Berörd.
Älskad.
Av att:
Vara Någon.
Eller: inte glömt.
Kan bara inte känna i minnen mer.

Mel dansade. En låt, inte ens en hel dans. Och okej, han fick räkna in oss. Rött i Mels ansikte. Men han var snäll, och visste vad han gav sig in på. Var han än är ska han ha en till kram för att han inte backade ur. I stört sett gick det bra. Så fort Mel slappnade av. Då. Blev det helt okej för att vara första gången. Hähä.

Erika dansade massamassa bra. Svartskjortan and the rest, liksom. X)

Dagen efter följde Mel med och fiskade. Två matfiskar och två för små, som släpptes tillbaka. Öringar allihop. Öring är gott, men sen på kvällen när Mel sitter där med ugnad öring och ska äta två stycken, då. Tre av oss åt surströmming och tre av oss öring, och Mel sitter mellan Nisse och far, (och Maj tuggar också surströmming) och vi vet inte riktigt vad som händer, mage säger USCH och FY och BLÄ och vi orkar inte mer, mår illa, vill nästan spy. Inte bra.

Dagen efter, igår, stannade Mel hemma för mages skull. Vi gick ut och gick med Astor, träffade Sören som berättade att Erika var inne och låg i sängen och glodde tv. Det kunde hon ju få tro att hon fick. Astor på förstubron, in och slänga kläder på Erika. Latmask! Sovkorv! Stress! Ut! Mel tycker om att väcka människor. Storebror kan intyga. ^^'

Så gick vi ut och gick, tramptramp i rask takt. Hur långt vet vi inte, men Mel blev hungrig. Hem och tugga filmjölk med banan. Iväg till Erika och lämna boken vi lånade av Märit (Katherine Knight av.. människa? Kommer inte ihåg namn. Iallfall, sann berättelse och fakta om den första Australiensiska kvinnan som fått livstidsfängelse för att ha mördat mannen hon levde med, flått honom, huggit huvudet av honom och kokat det i en gryta tillsammans med grönsaker och tillagat en middag åt delar av hans högra skinka åt hans barn.) och sedan skicka ännu ett mycket känslosamt mail till Angelica. Det blev kort, Erika skulle iväg och fira Hanna som fyllde år, gos på det!

Hem igen, börja fortsätta läsa Pappa Pralin. Sedan laga mat. Den här gången blev det köttbullar och stekt potatis istället för mina ytterst lyckade makaroner och köttbullar i torsdags. Det var liksom meningen att de skulle bränna fast!

Som sagt. Släpp inte lös Mel i köket. Lär er!

Senare, ännu en promenad. Människor kommer hem.

Idag: Fiske igen. Blu. Faktiskt. Vi fiskade nästan inget, försökte istället komma ihåg texten till Samborombom, A Boy Named Sue, Everlong, King Of The Road, See You, Welcome To The Black Parade, m.fl. Så plockade Mel blåbär och höll utkik efter björnar. Tänkte Angelica. Tänkte Mary. Tänkte Anna. (Inte nödvändigtvis i den ordningen.) Tänkte allt i en gosig röra. Människor det är jobbigt att KAPOFFA utan. Mel goes KAPOFF mest hela tiden. Behöver annat.
"Det finns många såna här dagar. Likadana. Fulla av vidrig väntan och rullande stenblock i tankarna. DET BLIR SÅ TJATIGT. Men, tänker hon, ju mer det ältas, desto fortare tröttnat man, vill vidare till nytt. Problemet är: Andrea [läs Mel] vill verkligen vidare, till alldeles annorlunda, men hon har liksom fastnat.

Sitt förflutna kan man bara skylla på till en viss gräns. Sen måste man inse vuxenheten i den egna kroppen. INSE att det inte finns ett determinerat liv eller en snäll gud eller en fortsättning som går mot det lyckliga slutet om man inte anstränger sej, kämpar." - Pappa Pralin av Anna Jörgensdotter, sid. 171m kap. otäcka kvinnor på kö i Andreas huvud.

Precis.

Anna, vi fick ditt sms nu.

Vi åker härifrån imorgon. Gosigt va?

Mel behöver en ny dagbok. Den här håller på att ta slut.

Mel har fått ett Ordentligt Avslut nu. Hon kan liksom Förlåta, på-riktigt. Det är faktiskt inte enbart Mel det var fel på.

Musik. Tårar på Mels kinder. SAKNAD!

Angelica. I Mels huvud är du (men inte Enbart och Endast):

She shines

In a world full of ugliness

She matters when everything is meaningless

Du anar inte. Jag hade inte orkat utan dig.

Fragile

She doesn't see her beauty

She tries to get away

Sometimes it's just that nothing seems worth saving

I can't watch her slip away

Du har ju hört min gråtattack av att läsa din blogg. Jag kan inte göra ingenting när du mår dåligt.

I won't let you fall apart

I won't let you fall apart

I won't let you fall apart
I won't let you fall apart

Do I need to say more?

She reads the minds

Of all the people as they pass her by

Hoping someone can see

Dina teorier om människor som läser tankar är... gosiga!

If I could fix myself I'd...

But it's too late for me

Allt för Angelica!!

I won't let you fall apart

I won't let you fall apart

I won't let you fall apart

I won't let you fall apart

*kramar om*

We'll find the perfect place to go

Where we can run and hide

I'll build a wall

And we can keep them on the other side

But they keep waiting

And picking

And picking

And picking

Sålänge du står för matlagningen så. Och vi släpper in vissa. Främst Mary och Anna. Sen vem du vill. Storebror kan hälsa på lite också. Men bara om Angelica vill. ^^,

It's something I have to do

I was there, too

Before everything else

I was like you

Det är jus å. Du var den första för mig. Den första jag litade på. Den första jag på-riktigt pratade med. Du kommer alltid att vara den första.
Det är dig jag ska tacka för att jag kan Lita och Prata. Det är dig världen ska tacka (om den är lagd åt det hållet) för att jag är som jag är.

Och än en gång:

Utan dig vill jag inte vara med mera!!

Allt kursivt = The Fragile - Nine Inch Nails.

Mel tänkte nana nu. Vi hörs väl snart igen. Imorgon/övermorgon kommer människor bli smsbombade. Stackars, stackars er. 8)

Dagens citat?

"'Förlåt', säger han, 'för att jag är en sån hemsk person. Jag förstår inte hur du kan vilja leva med mej.'

Sånt säjer han. Säjer att han inte känner sig värd henne, kan inte ens röra vid henne alla dom här dagarna, för det känns som om han inte har nån sån rättighet, att röra vid nån så fin." - Pappa Pralin av Anna Jörgensdotter, sid. 181, kap. festliga Casper och Andrea.

Jag vet dig, Casper. För väl.

Yours

        Truly

   Mel