Introducing The Mel

13.50

Fredag 15/8 2008

På sidan 162 i Pappa Pralin finns ett kapitel som skriker i mitt huvud då och då (nästan alltid!). Det kapitlet heter pappa kom hem då/och säj att jag är vacker. Egentligen utan punkt på slutet, men det är min mening som tar slut där. Så viktigt att skilja på Andrea och Mel. Sonja och Mel. (I Änglarnas Syster skrivs alla kapitelnamn med stora bokstäver, i Pappa Pralin med små, förutom namn, de skrivs med stor bokstav, i början.)

Vadå skilja på? Jag hade ju känt såhär ändå, bara inte kunnat förklara det. Nu har jag citat att använda, ord jag inte skulle ha tänkt på annars.

"Andrea säjer att hon saknar honom. Hon säjer att hon saknar honom fastän han är här just nu; fastän han nästan alltid är här just nu." sid. 163

"Plötsligt vet hon inte om hon nånsin är ärlig. Orden kommer sladdriga ur munnen." sid. 163

"Det blir fel, det känner hon ju. Det blir väldigt jättefel det här. Men hon får inte ur sej dom rätta orden. Dom bråkar i munnen på henne." sid. 163

"Var tog det vackra vägen?, vill hon ropa. Det finns så mycket hon vill ropa, säja, viska, tvärtom, andra hållet, Andrea. Viska, säja, ropa. Var tog det vackra vägen?" sid. 163-164

"Flickan i spegeln är ful och Andrea vill inte men har inget annat val än att låta ansiktet sitta kvar." sid. 165

"Försöker tänka att hon bara är paranoid. Att det är en sjukdom som kan bekämpas. Att allt som finns bakom dörren är ljus, och skuggor." sid. 165

"Jag menade inte att är inte är tillräcklig, menade att jag ändå känner mej tom, menade inte att det är ditt fel, förmodligen ingens fel, ville bara säja att jag känner mej så ensam, vill att vi ska vara så nära varandra som inga nånsin varit, sådär så att absolut inget kan få plats emellan våra hudar, bara kläder bara svett." sid. 167

"Men Andrea kan inte tro på det, det går inte att tro på nånting alls, det är för tyst, för tomt, det blir alldeles tungt i bröstet, i halsen." sid. 168

"Måste tystna, låtsas enklare, sovande. Bara för besökaren att gå då. Hon lossar håret från hans hand. Den finns kvar i rummet. Andrea hör den. Tafatt och störande. Om hon ändå kunde sluta gråta! Förbannade jävla gråt!" sid. 168

"Var kommer den här blicken ifrån? Som ser mej så ful." sid. 170

Så ska vi försöka Förklara. Förklara varför vi valde de här citaten. Förklara vad de betyder, tankar och känslor bakom. Pappa Pralin tycker man inte om, om man inte har lite eget att lägga in. Måste ha känt (åtminstone lite) som Andrea.

Citat ett: Andrea sitter på golvet, på den orangea mattan, och gråter. Försöker förklara för Casper varför hon gråter.

Det är ju sådär jag känner, så fort ja kommer nära någon. Nära på Det sättet, åtminstone. Varför? Jag vet inte riktigt. Vet bara att... Vet nästan ingenting.

Citat två: Fortsätter att förklara.

Jag är inte säker på vad jag känner, vilket gör varje ord till en potentiell lögn. Vet inte hur jag ska förklara. Det kommer fel ord.

Citat tre: Fortsätter fortfarande förklara..

Ja, som sagt. Vet man inte riktigt vad man känner, hur man ska förklara, då kommer fel ord. Helt fel.

Citat fyra: Var tog det vackra vägen? Var försvann allt det bra med mig? Varför går det inte att se mig (oss?) vacker!?

Citat fem: De har bråkat och Andrea står inne i badrummet, Casper i sängen med en bok.

Man har ju inget val. Bara så träffande.

Citat sex: Andrea står i duschen.

Man måste tänka så.  Måste ju lita på någon. Måste tänka bort alla bilder man har med "Vad fånig du är!"

Citat sju: Casper har gett sig iväg och Andrea har börjat städa.

Ändå! Jag känner mej ändå tom! Ibland, inte alltid, är det så. Och det är absolut ingens fel, (bara mitt) verkligen inte. Det bara blir så.

Citat åtta: Andrea ligger som liten flicka i sängen och gråter efter Lovisa. Lovisa är inte hemma.

Det är ju så det känns! Det är ju den känslan!

Citat nio: Carl kommer in i rummet och försöker trösta henne. Förgäves.

Låtsas enklare.

Citat tio: Varför kan jag inte tycka om mig själv? Är jag verkligen vacker i dig? Ser du mig vacker? Får jag låna dina ögon en stund?

Rädd för att Lita, det är jag. Rädd för honom. Honom. Honom? Som om han skulle vara ett val, en möjlighet. Som om jag skulle kunna vara något för honom.

Förresten, han, tycka, om, mig? Han har sagt det, ja, men är det så? Han är rädd för mig. För att bli sårad.

Jag, såra, människa, jag, kanske-tyckerom?

Majy kom hem pör ja läntar epter dej.

Kan inte kapoffa, får inte kapoffa, får inte kapoffa, får inte kapoffa, får inte kapoffa!, just nu.

Dagens citat?

"Let me take your hands

I'm shaking like milk" - Let's go to bed, The Cure.

Yours

        Truly

    Mel