Introducing The Mel

12.46

Onsdag 6/8 2008

Som en soldat på väg ut i krig, lite så föreställer jag mig att jag känner mig. Alltså, jag vet ju inte hur en soldat på väg ut i krig känner sig.

Men just nu är jag en soldat, iförd min lila Glitterhatt och med flugsmällan som vapen. Spända steg uppför trappan, hjärtat slår för alla de dagar jag aldrig kommer att få se. Inifrån mitt rum hörs Jocke Berg avlägset skrika något från Isola. Jag håller andan, fumlar efter handtaget, sliter upp dörren. Ser mig om. Höjer flugsmällan framför mig, får på något sätt igen dörren. Båda händerna på min räddning.

Jag har en chans - en enda. Missar jag är jag dödens död. Är de flera får jag förlita mig på en snabbhet jag inte besitter.

Långsamt och försiktigt rör jag mig framåt i rummet. Noga med var jag sätter fötterna rafsar jag åt mig mobilen från den urgamla tvn och tar mig sedan runt sängen. Så betraktar jag den. Kistan. Det är därifrån de kommer.

Ska jag våga lägga ifrån mig mitt enda hopp? Jag är nästan tvungen. Jag måste stänga kistlocket så att det inte kan komma ut fler. Med en tveksam blick på omgivningen har jag nästan släppt taget när jag kommer på. Ljudet. De små jäklarna ger ljud ifrån sig. Mina öron är fulla av Kent. Får inte plats med mer. Så jag stänger av musiken.
Sakta, sakta stänger jag locket. Inte störa dem, de små äckliga, fula... ja.

Rafsar åt mig pennapapper. Sudd. Ser mig om. Inget glömt? Nope. Good. Rör mig mot fönstret.

BHAM!

Deras enda flyktväg är nu spärrad. Jippi jäj! Woops. Där flyger något. I luften. I mitt rum. Hjärtat.. gör något gosigt. UPP med fönstret. UT från rummet.

Harkel. Host. Rätta till Glitterhatten. Jah. Huvudsaken (och fotsaken, för den delen) är att vi är ute ur getingrummet, kistan är stängd och Glitterhatten på.

Snart måste jag dock dit igen. Handdukar. Jag måste duscha, Misstolkartvilling kommer snart.

Marie och jag var ute och fiskade. Rodde runt på havet (Östersjön) med en wobbler efter båten. Fisk! STOR fisk. HAJ! MONSTER! DOMEDAGEN!

Efter komplikationer fick vi upp den i båten och Mel slog den i huvudet med ett ankare (plätt) och fisken.. svimmade? Ja, jo. För sen börjar monstret röra på sig. Sprattla. SKRIK i båten. Massamassa höga skrik.

Så kommer vi in till bryggan och flyger (!!) ut ur båten. Farfar hoppar i, plockar upp fisken, huggkrokar den. Tar lite foton på mig och Marie och monsterfisken.
En gös. 3,5kg. STOR!!!!!

Mary har åkt till Grekland. Snyft. Saknad. Stor Saknad!

Hej. Jag ska träffa Anna Jörgensdotter. Träffa. Henne.

Min hand krampar och hjärnan nanar. Jag ska gå och slåss med getingarna om min handduk.

Kram och gos och kärlek på er!

Dagens citat?

"Har någonting med någonting att göra, har allting med ingenting att göra eller finns vi bara för att förvirra folk?" - Mary filosofi. Kärlek!!

Yours

        Truly

   Mel